emschelin

Jag kan inte tänka klart, allt är suddigt och oftast blir allt bara fel. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig -vad du har för dig, hur du mår, hur du ser på livet nu. Jag visste det innan, nu finns ingenting kvar.

Så fruktansvärt tomt. Känns som att man är lämnad ensam i en stor värld av problem, bråk, hinder och falska människor. Så var det inte med dig, med dig var livet så lätt att leva. Tiden med dig var det finaste jag haft i mitt liv, hittills.

-Jag visste vem jag var när jag var hos dig, din famn var den tryggaste platsen på jorden, dina ögon fick mig lugn i de stunder jag egentligen bara skulle vilja strypa någon av all min ilska. Allt var så bra, tycker iallafall jag. Men jag måste väl också inse, att jag hade det för bra för att det skulle vara sant.

Du är en alldeles för fin kille för att få uppleva motgångar, snesteg och annat som du fått göra pga. mig.

Jag är väldigt ledsen för det som hände. Jag har lärt mig av mina misstag, som tur väl är, och det kommer verkligen aldrig hända igen. Personen finns inte för mig länge, våran kontakt är bruten. Jag gjorde fel och jag har själv valt att inte släppa in personen i mitt liv för att jag vet att denne inte är värd det.

Jag minns vartenda scen ifrån vår film.

Du är som sänd från ovan.
Fina du, ta hand om dig och allt var livet har att erbjuda. Jag saknar dig.