11/11

För ett år sedan var det en utav de bästa dagarna i mitt liv. (Nej, det var inte för att jag var på gymnasiemässan.. höhö)
Det var nämligen min och Filips dag, 11/11 -09. Åh, jag har aldrig varit så kär som jag varit i honom. Aldrig har det bubblat så mycket i magen. Aldrig har jag träffat en så underbar kille som honom. Han var beviset på att livet är värt att leva, han var beviset på att livet kunde vara underbart. Helt fantastisk.
Jag kanske inte borde gråta för att det är över utan lee åt att vi hade vår tid tillsammans i livet. Du är en fantastisk kille och det kommer jag alltid att tycka. No matter what. Jag hoppas du är så otroligt lycklig. Jag var det med dig. Jag saknar våran tid. Hoppas du har det bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0