emschelin

emelieschelin-

tomrummet efter dig

Det känns så oerhört konstigt, har aldrig haft detta problemet förut. Men jag vågar inte bli kär. Det känns så fel att någon annan får upp ögonen för en och inte den man verkligen vill, F. Jag vågar inte bli kär pga att jag är rädd för tiden då det tar slut.

Jag har mått så otroligt kasst denna tiden nu senast jag blev singular att jag blev förvånad att jag kände tomheten så djupt. Kanske för att han som var min värld senast hade en så stor plats av mitt hjärta, av mitt liv och när han sedan försvann lämnade han ett otroligt tomrum efter sig. Det sågott som ekar i mitt hjärta nu efteråt.

Jag känner mig så otroligt levande men ändå inte. För det enda jag tänker på är kärlek, hur bra den är, hur bra man mår av den osv. Men jag har ingen kärlek, jag har ingen som håller mig tätt intill om natten. Det är så oerhört tufft att somna ensam med en tom kudde för dig bredvid. Vakna upp ensam är inte heller det roligaste..

Jag skulle kunna bli tillsammans med någon jag bara är lite intresserad av bara för att. Men det skulle vara så fel. Min pojkvän vill jag ska tycka om mig minst lika mycket som jag tycker om honom. Vilja visa upp våran kärlek offentligt och visa att jag är hans och ingen annan, jag skulle vilja betyda allt och lite till. Men just nu, betyder jag ingenting för någon. Jag har bara mig själv.. Även också mig själv att skylla

du klarar det Emelie, du är en stark tjej! :)

Du betyder en massa för mig gumman. Det är aldrig lätt det här med kärlek. Men man måste tvinga sig själv att inse att det finns bättre, även om man inte vill. Man mår bättre av det i slut ändan. För även om du inte tror det nu, så kommer du att gå vidare. Kanske inte idag eller om en vecka, men nån gång i framtiden. Vi ska kämpa oss igenom det här. Tillsammans ska vi gå vidare. Vi förtjänar så mycket bättre än två idioter som inte kan inse hur jävla lyckliga dom egentligen borde ha vara över att ha haft någon som oss. De kommer aldrig att hitta någon bättre och det är deras förlust, inte våran. Och du, glöm inte bort att jag älskar dig så otroligt mycket! <3

Oj. Vilken öppen, fin och stark text. Beundrar att du skrev den. Jag förstår vad du menar med att inte våga bli kär, vet själv hur det är. Men kanske skulle du må bra av att fokusera på dig själv ett tag, hur bra du kan klara dig själv, tills den rätte verkligen dyker upp - då brukar känslorna ta över rätt snabbt och man blir kär igen!

SV: Sanne, du är så otroligt bra! Vi ska klara det här tillsammans! jag älskar dig <3



SV Julia:

Jag vet detta så väl så väl men ändå går det så sjukt trögt framåt. Jag hoppas tiden kommer ikapp mig snart för denhär berg-och-bana är förbaskat jobbig.. Tack för inlägget! :)

Du är stark, E. I know it!