i miss your smile, but i miss mine more
Jag känner hugget, det gör ont. Jag vill helst av allt bara vända bort blicken och vika av vårt möte. Försent. Jag ser dig rakt i ögonen och hugger blir hårdare, jag blir varm i hela kroppen och alldeles gråtfärdig. Inuti kvider jag, faller jag ner på knä och ångrar allt jag gjort.
¨
Du kanske tror att jag ler mot dig för att jag är lycklig. Fel, jag ler för att du ska ha samma uppfattning av mig nu som då. Jag vill inte att du ska se mig såhär -tom, förvirrad, besviken, hängig. För det var inte sådan jag var. Inte med dig.
Du kanske tror att jag gått vidare. Fel. Jag försöker otroligt hårt, och lyckas nästan. Men i varje steg finns du med, i varje sömnlös natt finns du i mina tankar. Du är överallt- i paret som gick i parken, de var nykära. Precis som du och jag. Du finns med i det gamla paret som höll handen på stan, precis så som min hand brukade pusslas in i din. Du finns med tjejen på bussen som trött ligger på hans axel, precis som du och jag. Du&jag. Jag&du. Det är något som aldrig kommer återskapas igen.
Blir så besviken, arg, ledsen, tom.
Blir så besviken, arg, ledsen, tom.
¨
Saknaden av dig vid min sida är oändlig.. Jag vill tillbaka till den tryggaste platsen på jorden. Till din famn.
¨
Kommentarer
Trackback
