värsta tänkbara

jag vet inte vad jag ska säga.
inte vad jag ska göra.
Är fortfarande helt chockad över beskedet från sjukgymnasten idag. Ett helt läsår. Jag menar? HUR SKA JAG KLARA AV ETT ÅR NÄR JAG KNAPPT KLARAT AV 2 VECKOR?! är redan desperat efter att få spela...

jag vill så gärna spela, känna känslan av att hela laget är taggat inför en match, känna att man har tekniken till att skjuta, springa och lira som aldrig förr. Känna känslan av att göra mål, att känna hela lagets gläjde.

jag orkar verkligen inte sådanahär pauser från verkligheten, JAG VILL TRÄNA.
saken är den att skadan inte bara känns när jag springer. det känns när jag; hukar mig ner, sitten ner ett tag, går, går ner för trappor, när jag ska sova, när jag vaknar, när jag stiger upp. Jämt jämt jämt!!!!!!!

Men nu får jag köra stenhårt på att bygga upp knäna så att skadan absolut inte återkommer! Ska kämpa på som attan för att vara tillbaka så fort som möjligt!

sannes bild

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0