Livet är en obotlig sjukdom.

Vaknade i morse av nyheten att en gammal klasskompis - en härlig tjejs pappa gått bort i cancer. Jag är så trött på denna orättvisa. Cancer -må du brinna i helvetet!
Jag sänder en tanke till Er ikväll och hoppas och tror att ni tar er igenom det som hänt. Jag beklagar verkligen.
Det är inte den första jag vet som förlorat en förälder i tidig ålder, det är inte den första gången jag vet någon som gått bort i cancer -det är tyvärr inte heller den sista gången jag vet någon som går bort i cancer..

Jag är så arg, så ledsen och så frustrerad över att cancer ska drabba så många människor. Att vi som hjälplösa individer någon gång i livet kan drabbas. När som. Vi ska tacka forskningen till att så pass många liv har räddats men det behövs så mycket mer. Mer pengar och mer engagemang för att förstå hur viktigt det är med forkning och läkemedel. Jag hoppas inerligt att det ska hittas en bot för denna djävul.
Jag ber för allt i världen att sjukdomar som denna någon dag ska se sin sista dag. Den har tagit allt för mycket från vår jord.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0